Hanne&Fredrik - Reseblogg

Vi har fått några kommentarer med frågor om oss och våran resa, varför vi valt att göra den o.s.v. Så vi tänkte att vi skulle slänga in ett inlägg om hur och varför vi valde att göra den här resan. Det kommer bli superlångt och långtråkigt och vi tvivlar på att någon annan än våra mammor kommer läsa men bare with us. Detta är det första och sista inlägget av this kind. Först kommer alltså min, Hannes, del av historien.

Jag har väldigt länge haft många olika planer för vad jag ska göra efter gymnasiet, lumpen, resa, jobba, plugga, resa/jobba, resa/plugga. Nu när studenten närmade sig var min plan att åka utomlands och resa. Jag kände att jag inte ville slösa mina sparpengar på en lång resa, att jag hade tid för det efter jag pluggat. Så jag och Fredrik sökte några jobb utomlands, jag var ganska säker på att jag skulle få jobb på ett hotell i Karibien där min kusin jobbade. Någon månad in på sommaren kom mailet där jag blev kallad på intervju i oktober och allt var frid och fröjd tills Fredrik fick meddelandet att de inte skulle behöva honom den här vintern. Vi blev båda såklart jätteledsna och jag visste inte hur jag skulle göra. Jag har alltid menat att göra saker för min skull, att inte låta ett förhållande stå ivägen för mina drömmar och ambitioner men där stod jag nykär och förvirrad med en fot på varje sida. Jag bestämde mig för att vänta och ta det som det kommer.

Datumet för intervjun närmade sig allt mer och jag var fortfarande lika förvirrad. Samtidigt blev Fredrik otålig, han ville såklart inte att jag skulle lämna honom för en paradisö i 9 månader. Han kom med förslaget att vi skulle resa istället, göra Australien kanske?

Jag funderade länge och till slut bestämde jag mig. Jag skulle åka med Fredrik till Australien i 6 månader. Det rimmar kanske illa med mina tidigare planer men jag kom fram till att jag ville resa nu, medan jag fortfarande är ung och dum och naiv nog att göra misstag och lära av dem. Vem vet var jag kommer vara om 10 år? Jag kanske är fast med villa, barn och volvo utan möjligheter att resa och uppleva världen. Jag kanske inte ens lever om 10 år. Och i slutändan, hur mycket jag än älskar fredrik, gjorde jag det inte för honom eller för vårt förhållande, jag gjorde det för min skull. För jag har aldrig mått så bra som när jag är med honom. Han får det att pirra i magen och mig att skratta varje dag och viktigast av allt så får han mig att vara nöjd mig själv. 4 månader har gått och jag har inte ångrat mitt beslut någon gång (inte ens när jag stog och hackade tänder i packing skjulet på julafton). Jag känner mig hemma, i fas, som att jag är precis där jag borde vara och jag älskar varje minut.



Jag har fått order av min flickvän att skriva om våran resa till Australien, vad som ledde till att vi åkte hit osv, so here goes.

Jag ska erkänna att jag aldrig har varit superbra på att sätta upp mål. Jag hade ingen aning om vad jag skulle läsa på gymnasiet tills bara några veckor innan deadline då mamma slängde fram en katalog vars titel var "Idrottsprogrammet". Utan att släppa blicken från datorskärmen tyckte jag väl att det lät ganska bra och körde på det. Jag har inte heller vetat vad jag ska göra efter gymnasiet eller vad jag ska utbilda mig till. Det sistnämnda har jag fortfarande ingen aning om så det får ni höra någon annan gång.

Ändå sedan jag var liten har jag älskat att resa, det är också något jag velat göra efter gymnasiet, men det var absolut ingenting bestämt förens jag träffade Hanne. Efter vi hade varit tillsammans i några månader började vi prata om vad som skulle hända när Hanne skulle ta studenten. Att stanna i Trollhättan och jobba, eller börja plugga direkt kändes aldrig som något alternativ, ingen av oss var speciellt sugen på det. Hanne berättade om sin kusin som jobbade på ett hotell i Karibien. Jag frågade väl i princip om det var okej om jag följde med, för vem kan motstå det? Åka till en paradisö och jobba tillsammans med sin kärlek? Inte jag iallafall. När det försöket som nämnt ovan misslyckades var vi tillbaka till 0. Hanne kunde inte riktigt bestämma sig, kanske en blandning av vänners råd att tacka ja och ett tryck från sig själv att inte svika sina egna drömmar pågrund av någon avdankad hockeyspelare som spenderar sina dagar med att spela FIFA och äta kebab. Efter allt prat om resa hade jag bestämt mig att jag ville bort också. Jag ville verkligen göra det här tillsammans med Hanne, kanske var det drömmen om att resa jorden runt med sin kärlek som även för Hanne gjorde att hon bestämde sig för att åka med mig.

När Hanne tillslut bestämde sig för att resa med mig började vi först med att bestämma vilket land vi ville till. Anledningen till att det blev Australien tror jag är att det framförallt är så himla stort, det finns så fruktansvärt mycket att se och göra. Det är inte speciellt svårt att hålla sig själv underhållen i 6 månader om man säger så. Men även på grund av att det är väldigt långt bort, men samtidigt relativt likt Sverige. Eftersom jobb fanns med i planerna fanns det väl egentligen inte speciellt många alternativ, vem vill åka till Malaysia och tjäna 12,50 i timmen? Inte vi. 
 
Om några dagar har vi varit borta 4 månader, helt sanslöst vad fort tiden går. Även om vi spenderade 2 månader med att jobba på en farm har vi hunnit med så himla mycket, och sett saker jag aldrig någonsin trodde jag skulle få se. Att dessutom få spendera det med någon man älskar är nästan för bra för att vara sant. Inte en minut har jag ångrat att vi bestämde oss för den här resan. Tvärtom, jag är otroligt glad för att vi är här, man börjar känna sig hemma här nu och jag är helt säker på att Australien kommer kännas som vårat andra hem när vi sitter på Athena den 27 april. Så om det är någon som läser och funderar på att göra något liknande så är det absolut något jag rekommenderar. Man utvecklas otroligt mycket som person och du kommer få mersmak av att resa. Vi har redan börjat smida planer på nästa resa. Hur låter USA, Kanada, Australien, Sydostasien och Indien 2011-2012? Rätt ballt va? Det tycker vi med.